Jag berättade i början av sommaren att det hade ett sto, Disa, till lilla Voldor(hingsten) för att bli betäckt.
Det är en klasskamrat till mig i Skara som äger henne.
När hon kom visste hon inte när Disa hade brunstat sist,vilket innebar att vi inte visste hur länge hon skulle vara här.
Det första vi gjorde när hon kom var att släppa in henne till Voldor.Trodde att han skulle uppföra sig...
Men han fromligen flög på henne med en gång och ville betäcka henne.Och som vilken normal tjej i det läget skulle ha gjort sprang hon i väg.
Dom höll på hela kvällen,så den natten plocka vi isär dem.
Vi höll på så i några dagar,tog isär dem och släppte ihop dem.Men då det inte blev bättre så ringde jag till Malin,som vi köpte Voldor av, och frågade vad vi skulle göra.Hon rådde mig att vi skulle ha dem ihop,för det gör nästan saken värre att hålla på att ta dem ifrån varandra och släppa ihop dem.
Sagt och gjort vi gjorde så.
Och oj vad vi har skrattat åt dem och vart lite oroliga.
För Voldor gav sig inte så lätt...Minst varje kväll gjorde de en liten parningsdans...
Han kom upp på henne och när han hängde på baken så drog Disa iväg i full galopp.Med Voldor fortfarande hängande på baken springande på två ben, om han inte hade hoppat av styrde hon in i ett hörn i hagen och där snurrade hon runt runt med Voldor hängande på baken.Antingen sprang de en bit runt i hagen innan de körde snurren eller också blev det snurren direkt.
Vad vi skrattade när de kutade runt där i hagen,hon gjorde allt för att bli av med honom och han hängande springade på två ben.Såg lite desperat ut,han hade ju i alla fall fått betäcka vårat sto...
De lekte även jage.Han jagde runt henne och hon sparkade bakut och svetten sprutade om båda.Ofta fick hon riktiga stjärnsmällar på frampartiet.Men då var vi lite oroliga.
Tillslut efter tre veckor så gav hon ialla fall med sig och hon blev betäckt och kunde åka hem till Skövde igen.
Det ska bli kul nu när jag börjar skolan och höra hur det gått med Disa.Hoppas att det är ett litet föl i magen! 

Förra gången när hovslagaren var här var det meningen att lilla fölisen Berta skulle bli verkad.Men vi behövde få på henne en grimma.Och då hon inte vart så tam innan,var det nu dags att få på henne en grimma.
Vi hade fått in dem i ett hörn i hagen.Jag stod där böjd över mor och dotter.Då skulle Voldor komma där och nosa.Varpå Brandy blir irreterad och försöker gå framåt och då får en stöt av staketet.Hon får panik och jag blir omkull knuffad.Jag ramlar på rygg,hästarna springer över mig och jag sprattlar med benen som en skalbagge.
Min enda tanke när jag ligger där är att jag vill inte få en stöt i benet,jag vill inte få en stöt i benet.
Men då åker benet i mellan trådarna och får en stöt i benet.Jag flyger upp skrikandes jag fick en stöt i vaden!!
Då kan inte syrran hålla sig längre,hon börjar asflabba!Hahahaha det såg asroligt ut!!Du lågdär som en skalbagge!!hHAhahahaa!!
Då börjar jag med skratta.
Hahahaha jag har blivit omkullsprungen av minishettisar!!

Ja vad kan jag säga,livet är aldrigt tråkigt när man har djur.Man får både se och vara med om det ena än det andra.:)

Ha det gott igelkott!!