Jobb :)

I några månader nu har jag inte haft så mycket jobb. Jag har jobbat på ridskolan, men det har inte varit så många timmar. Så jag har fått mer och mer panik, så jag har letat mer och mer intensivt. Både på nätet och via vänner och bekanta.
Igår pratade jag med bästa Angelica om mitt problem. Hon hjälpte mig att förbättra mitt personliga brev och idag fick jag ett nummer jag kunde ringa.
Jag ringde det och fick napp och fick komma dit och prata med henne. Det var kvinnan som hade hand om vikarier för daglig verksamhet och förskola i kommunen. Så nu kommer jag få tider där. Troligen kommer det bli mest i förskolan, vill ju egentligen ha inom daglig verksamhet. Men det var tydligen inte lika mycket vikarier som behövdes på daglig verksamhet. Men tack bästa Angelica för nummret och hjälp, det är guld värt!:) 
Var även på kärna skola idag och pratade med dom där, och även där verkade det lovande.:) Så idag har det vart en bra dag jobbmässigt men inte vädermässigt.

Idag har vi vart och lämnat in den sele vi behöver använda för skogskörning till hästarna till sadelmakaren. Vi köpte den begagnad för ett tag sedan men den var en aningen stor och behöver förminskas. Så nu ska den justeras och om ca en vecka får vi den. Vi måste ju ha den när vi ska iväg i november.:)

Tid är bokad.

Nu har jag fått tid hos veterinären för Gina. På måndag 1 november. Då ska de klämma och känna och se vad som är fel.
Om hon behöver sövas ner så har de tid på tisdagen att göra det och sen finns hovslagaren där på onsdagen om det behöves ytterligare hjälp med hoven.
Förmodligen får hon sova över på kliniken. Hoppas hon inte får hemlängtan...;)
Tror hon kommer få gips på hoven, för att skydda hålet som kommer bli och då kommer hon inte få gå ut. Med andra ord det kommer bli boxvila för henne och det kommer bli en del eftervård.
Men det är bara att skratta och vara glad över att det bara var en hovböld.:)

Brenda Lee är tillsalu

Nu är Brenda Lee, Berta, tillsalu. Hon är vårat första föl som är fött här på gården. Så lite svårt är det att sälja henne. Men någon måste vi ju sälja.
Berta är verkligen en jättego liten häst hur kelig som helst, börjar man kela med henne så blir man inte av med henne. Hon är som en som en tejpbit som man inte blir av med. ;)
Hon är lätthanterlig och väldigt snäll, regelbundet verkad och vaccinerad.
Hon föddes förra våren en regning natt. Ibörjan var hon väldigt skygg men det har verkligen vänt nu.
Mamma och pappa är minishettisar, dom är väldigt små ca 80 cm i mankhöjd. Så när hon föddes var hon inte stor. Men nu har lilla tjejen har blivit större och kan flytta hemifrån.
Vet ni någon som är intresserad av en liten minishettis som heter Brenda Lee så kan dom få kontakta mig för mer information om henne och prisinfo på min mail, so.ma@live.se.


                

Ett herrans hästliv

Min syrra och jag håller på att köra in två av våra små hästar. Målet är att till våren sommaren kunna vara med på skogs elmia i en monter för en man, Lennart, som bygger skogskärror för hästar. Vi ska vara med där som en liten kul grej, för de hästar som vanligen arbetar iskogen är stora hästar, ardenner hästar och nordsvenskar.
De väger ca ett ton medans våra små väger max 200 kilo.
Han ska bygga en liten skogsvagn åt oss.
Den yngre som är 2 år och som vi håller på och köra in har det gått hur fint som helst med, men den äldre som är åtta och kommer från Shetlandsöarna har det inte gått lika bra med. Stundtals har han varit skiträdd för allt, vi trodde att det skulle räcka med att mamma skulle hjälpa oss. Men det gjorde det inte så systrns kompis fick hjälpa oss.
Idag har vi grejat med båda två och Bosse (tvååringen) skötte sig fint och faktiskt, peppar peppar, så skötte sig Voldor bra också. Så vi hoppas att det börjat lossna nu!
Den 14 november ska vi förhoppningsvis vara med på en skogskörningskurs för några av de skogskörningkarlarna som är med på mässan, ska bli väldans kul och lärorikt!
Håll tummarna för att vi lyckas!

Min stora häst Gina har blivit halt. Hon blev det i augusti. Inte så väldans halt, men hon var inte ren.
Så jag trodde inte det var något farligt, en stukning eller något med hoven. Då hon inte blev bra så åkte jag till vetrinären i september. Men de kunde inte hitta något då så det blev vila för henne i liten hage hon fick äta smärtstillande och antiinflammatoriskt i några dagar. Hon trodde det var något med benet.
Vi åkte på återbesök i början av oktober och fortsätte med hältutredningen. Dvs bedöva och göra böjprov och springa och se om hon halta. När de sen röntga hoven så hittade vetrinären tillsist orsaken, en hovböld.
Skönt att det var något så enkelt, men om den här bölden hade gjort som en vanlig böld hade den blivit värre fort, hon hade blivit väldigt halt väldigt fort. Nu har den istället legat där i flera månader. Så nu blir det åka till en annan vetrinär klinik och skära i hoven. Då den sitter så dumt till. Suck, varför är det aldrig enkelt?!
Jag är inte förvånad, hon har haft så förr med en böld och sen har hon ju ofta problem med hovarna.
Ja ja nu kan det bara bli bättre.

RSS 2.0